Röd egoism - Gunillahelens politiska åskådningar

Sorgearbetet och framtiden

2012-01-23T12:32:00.000+01:00

"Vi måste tillåta oss att sörja" sa Heléne Hellmark Knutsson i radion P1 i lördags apropå Håkan Juholts, inte helt oväntade, avgång tidigare under dagen. Så är det. Det socialdemokratiska partiet har under en längre tid, inte minst under hösten, upplevt en stadig nedgång och befinner sig nu i djup kris. Och nu står vi dessutom utan partiledare då denne genomgått ett drev som slutligen fick honom på fall.

Så, detta kan vi konstatera, och tillåta oss att sörja över. Det måste vi, ett tag. Men i den sorgeprocessen ingår också att fundera över hur vi hamnade här. Redan har många kloka ord om "varför" och "hur" sagts, men vi behöver att fundera över vad vi själva tror och tycker. Och sedan ta tag i framtiden.

För en framtid har vi! Många är de ungdomar som idag inte finner något politiskt parti som företräder deras framtidssyn, en framtidssyn som grundar sig på i huvudsak socialdemokratiska värderingar om jämlikhet, men också på deras behov av att etablera sig i dagens samhälle. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast.

Många är också de lärare som inte köper Jan Björklunds mantra om "ordning och reda" som det allenarådande svaret på skolans bekymmer. Lärare som tydligt ser att alla elever inte har samma förutsättningar, men som vill ge dem samma möjligheter till god utbildning. Som gärna ser andra svar på hur de ska lyckas med sitt uppdrag.

Många är även de medelklassväljare som via sina föräldrar gjort en klassresa från lågavlönad arbetare till tillräckligt avlönad tjänstman. Som i själ och hjärta är socialdemokrater men som idag inte förmår identifiera sig med "sitt parti". Som idag nöjer sig med alliansen för att "de verkar inte göra alltför stor skada i alla fall".

Röda mattan är utrullad, vi måste bara se till att beträda den! Formulera den politik stora delar av befolkningen efterfrågar och se till att få ut den på banan! Men vi måste hjälpas åt. Ställa oss frågan hur det kommer sig att vi, trots alla motgångar, fortfarande ser de grundläggande värden som socialdemokratin står för som det enda valet. Och när vi vet svaret - kommunicera det!

Oavsett vem som blir vår nya partiledare så måste vi alla hjälpas åt. Sverige har idag ingen livskraftig opposition, och det behövs! Vi måste alla hjälpas åt att vara den oppositionen, var och en av oss. Nu tar vi nya tag!

Debatten om skolan

2011-10-29T20:32:00.000+02:00

Följer en väldigt bra nätsida som handlar om skolan och samhället, och den heter just det: Skola och samhälle. Där debatteras det mesta som rör skolan men frågan har uppstått varför några lärare sällan deltar i debatten. Svaret är enkelt:

Det nämns redan i artikeln: det lärare har att tillföra handlar om undervisning. Men debatten om skolan handlar sällan eller aldrig om undervisningen. Den handlar om ordning och reda. Den handlar om friskolor eller inte friskolor. Den handlar om betyg och den handlar om lärarnas ökade arbetsbörda. Den handlar om ledarskapet i skolan och om organisationen. Det är som om undervisningen är underordnad en väldig massa andra faktorer som är avgörande för huruvida eleverna lyckas i skolan eller inte. Och eftersom lärarna sysslar, eller åtminstone har en önskan att syssla med undervisning så finns ingen anledning för dem att blanda sig i debatten!

En mycket negativ sak med den debatt som förts på senare år är just vilken vändning den tagit. Så fort man öppnar munnen för att tala om undervisning och utveckling av undervisning får man den stämpel på sig som också nämns i artikeln: vänster. För debatten handlar om kepsar, mobiltelefoner och skolk. Talar man om att undervisningen måste locka fram viljan hos barnen att lära sig (vilket alla vi pedagoger känner till som den bästa av inlärningsmetoder om jag får förenkla en smula) så är man inte längre objektiv utan offer för den gamla flumskolans tankar och pedagogik.

Inom hjärnforskningen är man mycket nöjd med den samverkan man numera har med psykologins område, men samverkan med pedagogiken är icke existerande av det enkla skälet att dagens hjärnforskning stöder den kreativa pedagogiken. Och det är inte politiskt rumsrent just nu!

Så varför ska lärare som med ryggmärgen kan detta blanda sig i en debatt där den tid det tar att formulera sig är totalt bortkastad?

Välfärdens incitament

2011-08-02T12:05:00.002+02:00

Sedan friskolereformen och avregleringen av vår gemensamma välfärd har debatten om vinstens vara eller icke vara pågått. Just nu är tonläget lite högre igen och såväl Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson som Dagens Nyheters Martin Liby Alonso har i veckan låtit höra sina röster. Svenskt Näringsliv refererar till en undersökning som gjorts bland företagare i välfärdssektorn som SN tolkar som att själva debatten om vinst i sig håller tillbaka utvecklingen av företagen och i förlängningen således Sveriges tillväxt. DN:s Alonso anser att debatten är skev och att dess fokus borde ligga på "de incitament som kanaliserar vinstintresset".

Han fortsätter: "På en fungerande välfärdsmarknad är vinst ett resultat av kvalitet och effektivitet som lockar kunder och håller kostnaderna nere. Men om den inte fungerar som den ska, om den präglas av skeva drivkrafter, skapas genvägar till vinst genom till exempel lägre kvalitet."

"På en fungerande välfärdsmarknad" är en teori som liksom många andra teorier inte håller fullt ut. De incitament Alonso efterfrågar är på en kapitalistisk marknad (på vilken välfärdsföretag med i regel riskkapitalbolag som huvudmän verkar) alltsomoftast tyvärr vinsten i sig själv, att tro något annat är bara naivt.

Tydligare regler och skarpare kontroll efterfrågas som medel för att garantera en kvalitet som inte möjliggör ett högt vinstuttag. Och det är väl så man måste lösa det, med regler och kontroll och uppsatta gränsvärden, siffror som på något sätt måste mätas (för skattemedel). Men kvar står det faktum att den vinst som, oavsett kvalitet, de facto genereras har sin grund i dina och mina skattepengar och de kommer inte tillbaka till oss.

Leva tillsammans

2011-08-01T11:06:00.001+02:00

Människan är komplex, det är svårt att leva tillsammans. Min bakgrund ser annorlunda ut än din och därför tycker vi olika i olika frågor. Jag kan ha svårt att förstå din mening och du kan ha svårt att förstå min. Men vi ska alla leva tillsammans i ett gemensamt samhälle som upprätthålls av kompromisser alla oss människor emellan.

Det är kompromisserna det handlar om. När vi möts och försöker förstå varandras mening, när vi intar en hållning som är tolerant och lösningsinriktad, när våra olika åsikter får en chans att prövas mot varandra. Det är i de mötena vi kan få ett hållbart samhälle där vi alla, trots våra olikheter, kan leva tillsammans. Den dag vi inte längre vågar säga vår mening, när vi inte längre vågar stöta våra åsikter mot andras, den dagen tar fundamentalismen och extremismen över och då blir det verkligt svårt att leva tillsammans.

Dagarna efter dåden i Norge hade Dagens Nyheter en av de bästa ledare DN producerat, som visade på vikten av att göra sin röst hörd. Ibland kan jag känna stråk av meningslöshet, den politiska processen går så långsamt och som politiker är du ständigt ifrågasatt. Men DN:s ledare fick mig att (återigen) förstå att det är det som är demokrati och det är det som är vitsen med politik och engagemang - att föra fram sin syn och få den prövad, ifrågasatt, av andra och utifrån det skapa hållbara lösningar.

Om du någon gång har funderat på ett politiskt engagemang, oavsett parti, där du får möjligheten att göra din röst hörd, så är den rätta tiden för det nu. Ju fler vi är som står upp för de demokratiska krafterna, desto svårare blir det för extremismen att nå framgång. Jag tror jag kan tala för samtliga demokratiska partier - DU ÄR VÄLKOMMEN!

Bostadsmarknaden

2011-06-20T12:04:00.000+02:00

Att det råder brist på bostäder i Mora råder väl ingen tvekan om och just nu arbetas det med ett bostadsförsörjningsprogram som förhoppningsvis kan ge svar på hur vi ska komma tillrätta med problemen. Men det är inte bara i Mora det råder bostadsbrist. Ett flertal kommuner i landet är drabbade av samma åkomma. Och det bostadsbristen gör är att driva upp priserna på bostäder.

Priserna har ökat i så pass hög grad att EU-kommissionen nu varit föranledd att i sina rekommendationer för den svenska ekonomiska politiken (för att raljera en smula så försöker EU numera hålla något slags helhetsgrepp över samtliga eu-länders ekonomier med syfte att "på sikt lyfta hela EU:s ekonomi") de närmast kommande åren, föreslå reformer inom bolånemarknaden, skatt på egendom och bygglov m.m. Kommissionen noterar att "den kraftiga ökningen av huspriserna har gått hand i hand med stigande skuldsättning hos hushållen". Jodå, inget nytt under solen kan jag tänka...

Vad jag däremot, i min brist på kunskap, kan förundras över är varför det är så in i bänken dyrt att bygga??? Så länge byggpriserna är som de är så kommer det att bli svårt, med bostadsförsörjningsprogram eller inte, att faktiskt komma tillrätta med bristen på bostäder i Mora. För vem ska bygga de billiga ungdomslägenheterna och pensionärsboenden som efterfrågas? Jag vet inte, men diskussionen och sökandet efter lösningar fortsätter!

Cyniskt om barnfattigdom

2011-04-15T08:39:00.000+02:00

Läser idag ett inlägg i Dagens Samhälle av chefredaktör Mats Edman som efterfrågar fakta runt barnfattigdom snarare än politisk populism. Han menar då utspelet om barnfattigdom nyblivne partiledaren för Socialdemokraterna, Håkan Juholt, lyfte under sitt installationstal.

Jag tycker det är cyniskt att mena att eftersom det är färre barn som befinner sig under fattigdomssträcket idag, än det var för femton år sedan, så är det populistiskt att försöka lyfta frågan på dagordningen.

Uppriktigt sagt så struntar jag i om det är fler eller färre barn som är fattiga nu än tidigare. Så länge det finns barn som inte får samma möjligheter som andra på grund av sina föräldrars situation och ekonomi så ska det bekämpas! Och det bekämpas enklast genom att arbeta för att minska de ekonomiska klyftor vi har i samhället. Klyftor som för varje dag blir större med den politik som förs på riksplan idag.

Vi är stolta, men inte blinda

2010-11-15T10:33:00.002+01:00

Beskedet om Mona Sahlins avgång igår kväll var tråkigt, men inte oväntat. Tråkigt därför att en färgstark, erfaren och duktig politiker aldrig riktigt fick, eller tog enligt många, chansen att visa sina styrkor. Knappast oväntat efter detta valresultat.

Trots dessa dagars turbulens där tråkigheterna avlöser varandra kan jag dock känna en viss optimism. Debatten om Mona Sahlin har, ända sedan hon tillträdde, grumlat vår förmåga att föra ut vår politik. "Socialdemokraterna har ingen politik", säger då några. Inget kan vara mer fel. Socialdemokratins grundtanke om att jämlikhet alltid, alltid skapar en bättre värld än ojämlikheten är en tidlös idé som bevisas gång efter annan.

Genom åren har socialdemokratin varit en starkt drivvande kraft för att skapa ett sådant samhälle, Sverige är idag ett av världens mest jämlika länder. Men även om vi är stolta över vår historia får vi inte låta oss förblindas av den. Vi har fortfarande samma vision om en värld där varje individ kan skapa sig ett framgångsrikt liv, men verktygen är andra än för hundra, eller bara tjugo, år sedan.

Socialdemokratin måste förnyas. Verktygen måste förfinas och anpassas efter dagens verklighet. Förslagen, idéerna och tankarna om politiken finns men måste få en chans att komma upp till ytan. Nu är rätt tid att ta den chansen, nu är rätt tid att formulera den näringspolitik för att få företag att växa, den utbildningspolitik för att få människor att växa, den arbetsmarknadspolitik för att få samhället att växa som krävs utan att för den skull tumma på jämlikheten.

Socialdemokratin måste förnyas, men visionen om det jämlika samhället och en värld med möjligheter för alla består.

"Din egen ekonomi"

2010-10-11T14:01:00.000+02:00

Fick i helgen en dragning av VALU, vallokalsundersökningen som genomförs sista veckan innan och på valdagen och som brukar ge ett riktvärde hur valet kommer gå redan vid tidpunkten för vallokalernas stängning. Den innehåller inte bara frågan "vilket parti röstar du på?" utan en hel massa frågor som "definierar du dig som vänster eller höger","vilket parti tycker du har bäst politik när det gäller...", frågor om social bakgrund m.m.

En väsentlig fråga är "Vilken betydelse hade följande frågor för Ditt val av parti i riksdagsvalet idag?". Det finns väldigt många frågor som har betydelse för val av parti och den viktigaste för väljarna var "skola och utbildning" med "sysselsättning" på god andra plats.

Men det riktigt intressanta, och lite skrämmande, är sjätteplatsens formulering; "din egen ekonomi". Det skrämmande är att denna fråga är helt ny sedan valet 2006, denna aspekt av vad som styr när man väljer politiskt parti har fram till nu varit underordnad de politiska partiernas betydelse för samhället i stort.

What's in it for me, är trenden. Och självklart ska det vara så! Men handen på hjärtat: hur många av oss skrattar glatt när vi betalar in de där hundralapparna till vår olycksfallsförsäkring, trafikförsäkring, sjukförsäkring etc. Men vi gör det ändå eftersom vi är medvetna om att de kan komma att behövas. Samhället fungerar likadant, med den skillnaden att det kan vara svårare att se de uppenbara kopplingarna till vad vi betalar in till skolan, till sjukvården etc.

"Din egen ekonomi" ligger på sjätte plats som den viktigaste frågan vid val av parti. Men hur långt sträcker sig vår bild av vad som spelar in i vår egen ekonomi?

Här hittar du hela VALU som pdf-fil.

Klyftorna HAR ökat, vad Reinfeldt än påstår!

2010-09-13T08:22:00.000+02:00

Hörde i morse ett kort referat från partiledardebatten mellan Sahlin och Reinfeldt där Reinfeldt säger ungefär så här:
" Redan före 2006, under sossarnas och Perssons tid, ökade klyftorna mellan rika och de som har det sämre. Dessa klyftor har INTE blivit större under vår regeringstid."

Om detta hade varit sant HADE JAG INTE HÅLLIT PÅ MED DETTA!!! Jag hade inte tagit tid från min familj, från sådant jag älskar att göra såsom att gräva i trädgården eller träna, jag hade inte ägnat flera timmar fritid i veckan till något som, enligt Reinfeldt, är en synvilla.

Klyftorna HAR ökat, och de ökar snabbt. Jo, de ökade även under vår tid, av två anledningar: Nittiotalskrisens stora neddragningar drabbade många, det slog framförallt mot dem som hade det sämst. Men sen har attityden i samhället länge gått ifrån det vi i generationer kallat solidaritet mot en "ta-dig-i-kragen-du-som-inte-har-nåt-jobb"-mentalitet. Högern har hela tiden också framgångsrikt hävdat att klyftor i ett samhälle gagnar tillväxten. Politiken, även vår politik, har därför sakta drivits i den riktningen.

Nu vet vi att samhällen inte fungerar så. Nu försöker även högern påvisa att de är emot klyftor. Det är bra! Men den politik de vill driva även denna gång kommer INTE att minska några klyftor utan ytterligare förstärka dem. Bakom deras retorik ligger fortfarande tron att de rika måste bli rikare för det är de som driver samhället framåt och att folk borde kunna ta sig i kragen lite mer, såväl arbetslösa som sjuka. Den tron måste de få ha, vi har religionsfrihet i detta land, men den tron har inte jag. Och därför fortsätter jag envist att försöka driva politiken i en annan riktning.

Valet avgör om jag får bättre eller sämre möjligheter att fortsätta.

Och valet, det gör DU!

Varför är det dåligt med ökade klyftor?

2010-08-30T09:10:00.000+02:00

Ett av Socialdemokratins generalbegrepp, tillsammans med "solidaritet" och "jämställdhet" är "klyftor". Ett ord man gänra slänger ur sig som argument för högre skatter och för offentlig sektor. Det är inte bra med klyftor mellan människor säger man. Det låter bra, men med tanke på den genomslagskraft nuvarande regering fick i förra valet, en regering som aktivt arbetar för att öka klyftorna, kanske det skulle vara på sin plats att penetrera frågan varför det är dåligt med klyftor som vi på vänsterkanten påstår.

Jag har det bra. Jag har arbete, min man har arbete, mina barn klarar sig bra i skolan, mina föräldrar är friska. Betyder det att allt är bra då, vad händer om något av detta förändras? Det skrämmer mig att så många människor bara ser till sitt och de sina, det skrämmer mig att så många inte ser hur ett ojämlikt samhälle kan komma att drabba även den som fortfarande har sitt arbete kvar. Jag har rest i världen. Jag har sett effekterna av klyftor mellan människor. Jag vill INTE se det i mitt Sverige!

Richard Wilkinson och Kate Pickett har i ”Jämlikhetsanden” för första gången lagt samman internationell statistik gällande inkomstfördelning med internationell statistik gällande hälsa och sociala problem. Sambandet är kristallklart: I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer vanligt förekommande. De rika lider av skräck för den brottslighet som följer i ojämlikhetens spår, de fattiga ser på sig själva med skam och de rika med bitterhet. Den förväntade livslängden är kortare och barnens utbildningsresultat blir sämre. Samhällen där inkomsterna är relativt lika har däremot låga nivåer av stress och höga nivåer av tillit.

Frågan är då hur det svenska samhället står sig i en dylik jänförelse. Fram till nu har det stått sig rätt bra, men nu ökar klyftorna. Enligt rapporten betyder det att brottsligheten och den psykiska ohälsan kommer att öka, barns utbildningsresultat bli sämre och folk bli generellt mer stressade. Vad kostar inte detta ett samhälle? Visst, jag har fått säkert 1500 kronor mer kvar i plånboken under denna mandatperiod (slantar som för de flesta redan ätits upp av ökade avgifter av olika slag) men vad kommer det inte att kosta om några år?
Ingen tjänar på ökade klyftor!

Ökade klyftor - vad betyder det?

2010-08-30T08:55:00.000+02:00

Ökad kriminalitet, försämrad folkhälsa, kortare liv, ökad fetma, listan kan göras lång. Det är (dessutom bevisat) vad ökade klyftor i ett samhälle i förlängningen leder till. Ökade klyftor uppstår när det förs en politik där de som redan har får ännu mer medan de som redan befinner sig i utanförskap och fattigdom får de ännu sämre, alltså just den politik som förs idag. Ingen, faktiskt inte ens de som redan har det gott ställt, tjänar på ett samhälle där skillnaderna mellan människor ökar.

Den rådande attityden idag är att se om sitt eget hus. Det är precis vad jag tänker göra och rösta rött den 19 september!

Läs gärna det längre inlägg jag har i frågan på min blogg: gunillahelen.blogspot.com

RUT igen

2010-08-10T10:30:00.000+02:00

Samma dag som jag läser Christina Bröms (c) insändare där RUT hyllas, läser jag en förtvivlad undersköterskas rop på mer resurser till äldrevården. Ett plus ett är två brukar man säga, men om man lägger ihop dessa två insändare blir utslaget minus - till omsorgens nackdel.

Visst är det så att RUT-avdraget nyttjas även av låg- och medelinkomsttagare. Men 96,7% av möjligheten till skatteavdrag för städhjälp, trädgårdsskötsel, barnpassning och egen grillkock vid garden-partyt har nyttjats av höginkomsttagare. Samtidigt har 25000 tjänster inom bl.a. äldreomsorgen försvunnit under bara det senaste året p.g.a. de politiska val av denna sort regeringen gjort.

Bröms menar att många kvinnor får större möjligheter att forma sin vardag, man jag menar att med den möjligheten förlorar andra kvinnor, ännu fler kvinnor, helt sin inkomst. Ska det vara så?

Fakta: Skattereduktionen för hushållsnära tjänster användes 2009 av följande inkomstkategorier:
De med en lön över 40 000 kr = 96,7 %, de med en lön på 30 000 kr = 3 %, de med en lön under 30 000 kr = 0,003 %

Förslaget om kilometerskatt

2010-07-29T16:23:00.000+02:00

Notera rubriken: förslaget om kilometerskatt. Det är just vad det är, ett förslag. Och som alla förslag kommer ett eventuellt beslut föregås av en utredning - är förslaget bra och genomförbart eller finns bättre sätt att komma åt problemen.

Problemen i detta fall är två:
1. De svenska åkerierna missgynnas i konkurrensen gentemot utländska åkerier. Idag sliter de utländska åkarna på våra vägar utan att behöva betala för det medan svenska åkare betalar svensk vägskatt. Denna snedvridna konkurrenssituation behöver rättas till.
2. Miljödebatten har halkat ner på dagordningen men miljöproblemen blir inte mindre för det. Tung trafik på våra vägar orsakar stort slitage och stora koldioxidutsläpp. Det är viktigt att i möjligaste mån försöka styra transporterna till båt och tåg som är miljövänliga alternativ.
Förslaget till kilometerskatt handlar om att komma åt dessa problem, och en utredning kommer att visa om förslaget åtgärdar problemen utan att samtidigt ställa till nya problem på andra håll.

Som alltid inom politikens område handlar förslag och beslut om prioriteringar. Och eftersom de flesta politiska beslut är relativt komplexa är lockelsen stor att förenkla och för "den andra sidan" förvrida och hoppas att de flesta väljare inte "läser på" och sätter sig in i frågan. Problemen försvinner inte för att man "rackar ner" på förslagen till lösningar, frågan är hur "den andra sidan" vill lösa dem?

Ökade klyftor mellan unga

2010-06-22T17:47:00.000+02:00

Ungdomsstyrelsen, som är en politiskt oberoende organisation, presenterade i veckan sin rapport "Ung idag 2010". Bitvis en sorglig läsning där det faktum att unga generellt fått det sämre under denna mandatperiod blir påtagligt. Värst är det för unga (20-29 år) ensamstående med barn som fått det betydligt sämre. År 2001 var det 19% i den här gruppen som hade låg ekonomisk standard. År 2009 var det hela 76%!

Vad det beror på förtäljer inte Ungdomsstyrelsens rapport annat än att den konstaterar att det är de unga som är hårdast drabbade av arbetslösheten och att det är arbetade timmar som krävs för att få ta del av den svenska välfärden.
Eller som Maria Wetterstrand uttryckte det under sista partiledardebatten: "Det låter så bra när Fredrik Reinfeldt säger att det ska löna sig att jobba. Men efter fyra år vet vi vad det innebär egentligen - det ska kosta som tusan att vara arbetslös."

Vem ska man tro på tro på tro på....

2010-06-18T10:48:00.000+02:00

"Enkel matematik", som Karlsson på taket sa. Och det är just vad det är. Enkel psykologisk matematik.

Så här: herrarna Reinfeldt och Borg har dubbelt så höga trovärdighetssiffror som Mona Sahlin & co. Men två tredjedelar av Sveriges befolkning sympatiserar med grundläggande socialdemokratiska värderingar som handlar om solidaritet och människors lika värde, och anser att politiken ska bygga på det.

När matematiken ser ut så här så kan herrarna med lätthet säga: "Utanförskapet har minskat med 165000 personer" utan att folk ifrågasätter detta utan tvärtom tycker "vad bra, det är ju så vi vill ha det!". När då Mona Sahlin (som har mycket lägre trovärdighet) går ut och säger att det inte är sant så är det ingen som tror på det. För det första därför att Reinfeldt har högre trovärdighet än Sahlin och för det andra för att man vill tro på det eftersom det rimmar med de egna värderingarna.

Sanningen är den att utanförskapet, sedan april 2006, har ökat med 44000 personer, om man räknar på samma sätt som alliansregeringen räknade då! När moderaterna nu går ut och säger att utanförskapet minskat beror det på att man väljer att räkna på ett annat sätt. Men går Mona Sahlin ut och talar om detta så får hon brottas mot två saker: för det första sin trovärdighet, för det andra att man hellre tror på det som ligger nära de egna värderingarna. Detta gör mig så nedslagen. För hur sant sossarna än talar krävs det så oerhört mycket för att syna den moderata bluffen så det till slut bara upplevs som gnäll och trovärdigheten minskar än mer.

Jag vill uppmana alla er som anser att socialdemokratisk politik i grunden är något bra. Var kritiska! Syna sossarnas politik i sömmarna, det tål den. Men syna också herrarna Reinfeldt och Borg, det borde de tåla.

Vem bryr sig?

2010-06-14T11:50:00.001+02:00

Titeln på den bok som nyss damp ner i brevlådan säger allt om innehållet. Jag hinner knappt skumma första kapitlet innan jag känner tårarna i mina ögon och den hopplöshet som ibland väller över mig som säger "att det spelar ingen roll, som politiker kan du inte åstadkomma någon förändring, ditt engagemang förbättrar inte livet för ett enda mobbat barn eller en enda långtidssjukskriven, ensamstående mamma."

Så hur ska jag göra då??? Jag kan inte vara överallt. Jag kan inte vara på just den skolan och vara den lärare som ser just det barnet som blir mobbat och rädda honom från hans dagliga helvete. Jag kan inte vara läkaren på Försäkringskassan som faktiskt godkänner det läkarintyg som den sjukskrivna mammans läkare skrivit och som säger att, nej, hon kan faktiskt inte arbeta med sin trasiga rygg utan borde ha rätt till sjukersättning. Jag vill, men kan inte vara överallt.

Det enda jag kan göra är att försöka påverka uppifrån. Och det verktyg som finns tillhands är just politiken. Men det är svårt. Och det tar sådan tid. Men som politiker kan jag försöka driva igenom beslut som innebär nolltolerans mot mobbning, beslut som lyfter fram vikten av livskunskap i skolan, beslut som underlättar för lärare att se varje enskild elev och dennes behov. Som politiker kan jag försöka driva igenom beslut som tvingar berörda myndigheter att behandla människor med respekt, att se varje individ och dennes behov.

Kanske kan jag som politiker, i det långa loppet, rädda någon av alla de barn och vuxna som far illa i det Sverige som jag skulle önska vågade, och orkade, visa mer engagemang för de svaga och de utsatta.

Författarna frågar "Vem bryr sig". Jag lovar inga förändringar i morgon, jag kommer kanske inte orka lika mycket varje dag. Men jag lovar en sak: Jag bryr mig.

Jämställdhet

2010-06-07T14:15:00.001+02:00

Ingen valvinnare för det rödgröna laget kanske, men bedriver politik för jämställdhet, det gör det! Till skillnad från högeralliansen; under den här mandatperioden har Sverige halkat ner från positionen som världsledande på jämställdhet till fjärde plats efter Island, Finland och Norge.

Där de rödgröna vill införa könskvotering till platser i bolagsstyrelser (ett i Norge mycket lyckat projekt som nu blivit lagstadgat), vägrar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni hårdnackat.
Jobbskatteavdraget som Fredrik Reinfeldt envist hävdar gynnar lågavlönade, som ofta är kvinnor, har ("enkel matematik", som Karlsson på taket sa) givetvis gynnat de högavlönade mer, ofta män. Därmed har klyftan mellan män och kvinnor ökat.
Vårdbidraget som blott och enbart nyttjas av kvinnor är också en reform som ökar klyftan mellan kvinnor och män.
En sak har alliansen under mandatperioden gjort bra; en jämställdhetsbonus ska uppmuntra pappor att ta ut större del av föräldraledigheten. En mycket god tanke och bra reform som dock tyvärr inte nyttjas i någon högre grad.

Den stora skillnaden mellan blocken i den här frågan är förmågan att se strukturerna. De strukturer som cementerar orättvisorna mellan könen. Föräldraförsäkringen t.ex. är självklart en fråga för individen, för föräldrarna, men den är också en strukturell fråga som ingår i ett större sammanhang. Det är politikens uppgift att se helheten och skapa de verktyg som krävs för ett mer jämställt och jämlikt samhälle. I just denna fråga vinner solklart de rödgröna!

Om mod

2010-05-31T09:31:00.002+02:00

Fann denna utmaning i senaste numret av Camino, ett otroligt snyggt månadsmagasin med undertiteln "Inspiration för en smartare livsstil":
Gör något du inte trodde att du vågade. Red ut ett gammalt gräl eller ring upp det där företaget som du inte tycker sköter sig. Var modig och stå för dina åsikter, klä dig som du vill och ägna din fritid åt det du själv tycker är meningsfullt.
En modig människa är mer benägen att vara en bra människa. Och en bra människa tänker förmodligen mer på andra och på miljön. Så utmana dig själv till att bli modig, och du gör hela världen en stor tjänst.

Jag tänker att så är det nog! Med mod och gott självförtroende kan jag även släppa fram andra människor och låta dem utvecklas. Och ju fler som får chansen att utvecklas, desto mer utvecklas mänskligheten och samhället.

Men mod kräver också trygghet. Det är inte lätt att vara modig i fall det steg jag vill ta kan innebära att jag förlorar allt. Politikens uppgift blir att underlätta för människor att vara modiga. För varje individ som vågar är ett steg längre på vägen mot en bättre värld!

Det kan hända även dig...

2010-05-11T21:46:00.000+02:00

"Livets framsteg kommer stegvis och förluserna kommer plötsligt. Du arbetar år efter år för att ordna livet som du vill ha det och för att köpa den stora villan och ett andelshus i Antigua men en dag blir du överkörd av en sopbil och blir liggande i korsningen, förvirrad, blodig och med benet i en konstig vinkel, och så blir livet väldigt kämpigt...

Rädslan för katastrofen skrämmer, men den sociala överenskommelsen försäkrar dig att om du blir jagad av getingar, om en förfärlig sjukdom drabbar ditt barn, om du plötsligt blir oförmögen att ta hand om dig själv, om du håller på att gå under i förtvivlan, om du är på väg att ramla över stupet - då kommer vi andra att rädda dig och ta hand om dig och inte bara vi som är dina vänner utan också folket som helhet representerat av anställda inom den offentliga sektorn. Utan denna överenskommelse kan vi lika gärna dra till skogs och klara oss bäst vi gitter."

Garrison Keillor, skandinavisk-amerikansk författare som skriver om den anda av solidaritet vi svenskar besitter. Den anda som är hjärtat i det socialdemokratiskt uppbyggda samhället med en generell välfärd. Vi kan alla behöva hjälp någon gång och i det här landet har vi förmågan att förstå det.

Första maj-firandet i Mora!

2010-05-04T16:09:00.001+02:00

För fjärde året i rad snurrade karusellerna med glada barn, de grillade korvarna gick åt som smör i solsken och kaffet smakade ovanligt gott (som alltid när kaffe drickes utomhus och i trevligt sällskap). Och det vädret till trots! Ungefär trehundra personer passerade under dagen och när talarna förmedlade sina budskap lyssnade närmare tvåhundra. Ett tydligt tecken på att valtemperaturen stiger!

Själv var jag huvudtalare i år, ett hedervärt, men skrämmande uppdrag. Tänk dig tvåhundra människor, från både det egna lägret men inte otänkbart även från det blå laget, människor som inte är så intresserade av politik blandat med politiska nördar. Alla ska tillfredsställas och känna att talaren har något att säga just dem - man kan få prestationsångest för mindre!

Talet fick handla om jämlikhet och långsiktig politik. Med utgångspunkt i mina egna erfarenheter från resor och annat som hänt i mitt liv. Förhoppningsvis gick det hem, hos de flesta. Även om Mora Tidning ville ha det till att det var mina partivänner som stod för applåderna...

Första maj-talets manus finns i tidigare blogginlägg.

Här hittar du artikeln från Mora Tidning.
http://www.dt.se/nyheter/mora/article640097.ece

Första maj-tal

2010-05-01T16:17:00.000+02:00

Jag vill berätta för er varför jag står här idag, två historier på vilka mitt engagemang grundar sig.

Den första historian handlar om en resa jag gjort. Min mamma arbetade i slutet på nittiotalet som volontär i Chiles huvudstad Santiago. Då passade jag på att hälsa på henne och samtidigt luffa runt i stora delar av Sydamerika i fyra månader. Det var en väldigt lärorik resa. Mamma jobbade i ett slumområde utanför Santiagos centrum. Där försökte hon hjälpa kvinnor till eget företagande och egen försörjning genom att ordna hantverkskurser och hjälpa dem att hitta ut på marknaden. Ni har säkert sett dem på teve, dessa områden där ”husen” står tätt, tätt och är byggda av brädlappar och buckliga plåtbitar. Mamma själv bodde inte i det området utan i ett medelklasskvarter på andra sidan stan, men varje morgon tog hon bussen till slummen och fick jag följa med och vara med några dagar, promenera i området och prata med kvinnorna som deltog i verksamheten. Det var glada kvinnor försökte klara sin vardag så gott de kunde, deras bekymmer låg främst hos sönerna som började bli vuxna och inte såg några utsikter att kunna försörja sig själva eller en familj.

Andra söndagen efter att jag kommit till Santiago bestämde vi oss för att fira lite att jag kommit. Vi tog en lång promenad till en tjusig glassbar som låg i stans finare kvarter där bl.a. svenska ambassaden ligger. Redan i medelklasskvarteren där mamma bodde var husen omgärdade av murar och låsta portar. Ju närmare finkvarteren vi kom, blev husen större och vräkigare och utstrålade lyx och rikedom. Murarna blev högre och täckta med glassplitter för att ingen skulle kunna klättra över.

Det är svårt att inte börja fundera över hur saker och ting hänger ihop när man på mindre än en kvarts bussresa kan förflytta sig mellan två sådana ytterligheter som jag gjorde redan första veckan i Chile. Och då är Chile inget fattigt land i jämförelse med t.ex. Peru eller Equador. Pengarna finns, men de fördelas inte. Men det mest skrämmande var att de rika, och även medelklassen, valde att stänga in sig bakom höga murar för att inte bli utsatta för dem som hade det sämre ställt. Och inte bara valde, det var helt naturligt att det var så!

Strax efter att jag kom hem hörde jag på radion om ett bostadsrättsområde i Malmö som hade börjat bygga stängsel runt området för att hålla obehöriga ute. Det var då min politiska medvetenhet vaknade på allvar. Vart var Sverige på väg?

---

Min andra historia handlar om när jag tog steget in i politiken. Det var 2004 och två av mina fyra barn skulle börja förskolan för första gången, för jag skulle ut och jobba hade jag tänkt. Jag fick redan i oktober löfte om en plats hos en dagmamma hemma i Färnäs och barnen skulle få börja direkt efter nyår. I precis samma veva hade bun insett att man måste spara massor och började se över verksamheten. Nils Carlsson, ordförande i bun och som då var moderat, talade om att ”knöka in” fler barn på förskoleavdelningarna och man ströp samtidigt tillgången på vikarier och speciallärare ute i skolorna. Den dagmamma mina barn skulle börja hos sade man upp i december och plötsligt stod jag där utan förskoleplats. Det tog till mars innan jag fick en plats klar på Rödmyrens förkola och under den tiden kunde jag ju inte jobba.

Hur kunde det få bli så här, var vi flera föräldrar som undrade. Vi gick ihop och ordnade träffar med politikerna i kommunen (jag minns att det var första gången jag mötte Gösta Frost) och ställde både de små och de riktigt stora frågorna om hur politikerna tänkte när de tog sådana här beslut. Jag minns hur vi hade förberett detaljfrågor hur många barn det skulle bli på avdelningarna och hur man skulle hantera alla barn som behövde extra hjälp i skolan. Och vi avslutade med ”vad tror ni alla dessa neddragningar kommer att kosta om tio-femton år i form av ungdomar som fallit ur systemet o.s.v.”. Vi fick en del bra svar och andra inte fullt så bra. Det övergripande svaret blev dock att det är ”kommunstyrelsen som bestämmer ramarna”.

Det som fastnade hos mig var frågan hur kommunstyrelsen kunde tänka så kortsiktigt. Nu har jag varit med ett tag, jag har fått svar på även den frågan, men det är inget tillfredställande svar och jag kommer att återkomma till det.

---

Om man jämför Sverige med Chile så är Sverige ett påtagligt mycket mer jämlikt land. Vi har inga slumområden och våra rikemansområden är ännu inte omgärdade av murar. Våra medelklassvillor omgärdas av små låga staket som snarare markerar än stänger ute. Detta är något att vara stolt över! Tyvärr går den svenska jämlikheten åt fel håll. Klyftorna mellan människor har ökat, de rika har blivit rikare och de mindre välbärgade har blivit fattigare under denna mandatperiod. Det kom i år ut en bok som heter ”Jämlikhetsanden” som under våren har varit en snackis i den politiska världen. Den beskriver nämligen resultatet av en omfattande forskningsstudie som visar hur mycket bättre jämlika samhällen är i förhållande till mer ojämlika. Då har man mätt sådana saker som livslängd, folkhälsa, kriminalitet, kunskapsnivå och andra faktorer som logiskt sett tyder på välmående samhällen. I länder med mindre inkomstskillnader, högre jämlikhet, mådde folk generellt bättre, mindre fetma, lägre kriminalitet, högre kunskapsnivå o.s.v. Det mest intressanta var att även de ekonomiskt välbärgade mådde bättre i länder där skillnaden mellan dem och mindre välbärgade inte var så stor. Så även rika människor gagnas av ett jämlikt samhälle!

Men de senaste åren har klyftorna som sagt ökat vilket i förlängningen, enligt den här studien, kommer att leda till att kriminaliteten ökar, kunskapsnivåerna sjunker, vi blir fetare och sjukare. Det här är saker som kostar pengar!

De senaste åren har många människor lämnat a-kassan p.g.a. för höga avgifter. De som trots allt har sin omställningsförsäkring kvar har fått den sänkt och fått svårare att klara sin vardag. Ett stort antal sjukskrivna har blivit utförsäkrade och står utan trygghet. Antalet socialbidragstagare har ökat i 90% av Sveriges kommuner! Ska det behöva vara så?

En annan stor skillnad, förutom graden av jämlikhet, mellan Sverige och Chile är att Sverige är ett rikare land. Det gör att vi har råd. Vi har råd att ta hand om dem som har sämre förutsättningar. Vi har råd att vara medmänskliga! Och här skulle jag kunna veckla in mig i vad som skiljer människan från djuren och vår intellektuella kapacitet och förmåga till empati, men jag hoppar över det och konstaterar bara att i det här landet har vi fortfarande råd att ta hand om varandra. Men det har blivit sämre med det, både med de ekonomiska förutsättningarna och med viljan verkar det som. Under den här mandatperioden har fler människor hamnat i utanförskap som Alliansen kallar det samtidigt som den rikaste procenten av befolkningen har fått lika stor del av de skattesänkningar som genomförts som hela 25% av de fattigaste i Sverige. Det kallar inte jag solidaritet. Det är bara ökade klyftor.

---

Och då kommer jag in på min andra berättelse. Där jag fastnade i kommunstyrelsens kortsiktiga politik. Som jag sa förstår jag mer nu. För det första har sambanden mellan kommunens inkomster, alltså den skatt vi kommuninvånare betalar, och kommunens möjligheter att fördela resurserna blivit tydligare. Minskar skatteintäkterna genom att färre betalar skatt och om man sänker skatten för folk, som alliansen nu gjort, så får kommunerna mindre pengar att fördela, så enkelt är det. För det andra är det inte lätt för en kommun att driva långsiktig politik alla gånger då budgeten endast läggs på ett år i taget med små möjligheter att spara i goda tider. Hur pengarna fördelas är också avhängigt den politik som förs på riksplan. När alliansen tillträdde 2006 var en av de första åtgärder man gjorde för att kunna genomföra sina skattesänkningar att dra in statsbidraget till vuxenutbildningen. En del kommuner försökte bedriva komvux i alla fall, på bekostnad av annan kommunal verksamhet.

---

Jag vill se en mer långsiktig politik. Jag tror det är viktigt att, som vi föräldrar gjorde då vi frågade ut våra kommunpolitiker 2004, ställa de stora frågorna och försöka se de stora sammanhangen. Sverige är ett land i Europa, ett land i världen. För att vi ska kunna förbli ett land med en bra välfärd är det viktigt att vi bedriver en politik med jämlikheten för ögonen. Vi måste våga satsa långsiktigt, investera i det som ger avkastning på lång sikt, som t.ex. en bra skola för barnen, förebyggande hälsoarbete och ordentliga trygghetssystem.

Vi måste våga investera i kunskap. Arbetslösheten i Sverige är idag hög, men samtidigt ropar företag som vill växa och utvecklas efter arbetskraft med rätt kompetens. Människor måste få möjlighet att vidareutbilda sig eller att omutbilda sig när det man redan kan inte längre efterfrågas.

Vi måste våga investera i vår miljö och fokusera på vad som är hållbart.

Detta är den stora skillnanden mellan oss och alliansen med moderaterna i spetsen. För oss är det självklart att politiken tar sin utgångspunkt i människan och i jämlikheten, det blå laget har en annan utgångspunkt. Tänker vi långsiktigt och tänker vi jämlikhet så har vi alla förutsättningar att tillsammans skapa ett bra samhälle för alla.

Därför är jag socialdemokrat och därför är det viktigt att rösta rött den 19 september.

2010-04-26T14:06:00.001+02:00

För mig handlar politik om värderingar och människans möjlighet att påverka sin tillvaro. Socialdemokratiska värderingar bygger på jämlikhet, människors lika värde och den enskilda individens möjligheter. Till följd av detta handlar socialdemokratisk politik om att skapa förutsättningar för människan att forma sitt eget liv. Ett av de bästa verktygen för detta är utbildning. Sverige är fortfarande ett jämlikt land, men klyftorna har nu börjat öka. Vår utbildningsnivå nivå sjunker relativt andra länder och individens möjligheter att byta bana i livet, att vidareutbilda sig och därmed bidra till samhällsekonomin har minskat betydligt de senaste åren. Med de förutsättningar vi har i vårt land behöver det inte vara så.
Jag vill se en mer långsiktig politik. Att satsa på barnen tidigt i åldrarna lönar sig. Jag vill verka för kommunernas möjlighet att föra en mer långsiktig ekonomisk politik så man vågar låta barnomsorg och föräldrautbildningar få kosta. Utbildning betalar sig. Jag vill verka för att svenska skolans lärare får bättre förutsättningar att bedriva pedagogisk verksamhet i skolorna, med bättre organisation och bättre ledarskap. Jag vill också se att fler unga vuxna och vuxna får möjlighet att om- eller vidareutbilda sig när arbetsmarknaden kräver det, arbetslösheten är idag hög samtidigt som arbetsmarknaden ropar efter kvalificerad arbetskraft.
I Sverige har vi råd att ta hand om varandra, vi har råd att investera i individen. Tillsammans skapar vi möjligheternas Sverige.

Vaför gör man detta egentligen?

2010-04-17T06:39:00.002+02:00

Klockan är tjugo över sex, det är lördagmorgon, jag har varit uppe snart en timme. Familjen ligger och snusar och trynar runt omkring mig där jag går och letar byxor, strumpor och annat jag behöver för en helg i partiets tjänst. Varför gör hon det nu? undrar säkert någon. Enkelt; jag orkade helt enkelt inte packa igår kväll. Det har varit en lång vecka, bara två kvällsmöten utanpå ordinarie heltidstjänst, men de har hållit på till efter tio båda två.
Så nu går jag här och undrar, funderingar som dyker upp emellanåt, varför utsätter man sig för sådant här? Varför tar jag så mycket tid från min egen familj till någon som de flesta ändå uppfattar som tråkigt, obegripligt och inte minst rätt onödigt? Jag vet att jag får svaret när jag väl är på plats. Det är inte tråkigt, visst en hel del tycks till en början obegripligt, enkelt är det långt ifrån, men framförallt inser jag hur viktigt det är! För hur ska en kommun, ett land kunna fungera utan någon som visar hur, utan någon som orkar sätta sig in i det obegripliga, komplexa och svåra? Och väl på plats, tillsammans med drygt hundra andra människor som jag säkert emellanåt tycker och känner som jag, men som har förstått vikten av politik, då försvinner funderingarna bak i lillhjärnan för att sedan ploppa upp nästa gång jag egentligen är för trött för att orka engagera mig.

Om lite drygt en timme kommer bilen som ska hämta mig till helgens övningar, väskan ska packas klart och jag måste torka håret. Om lite mindre än tre timmar får jag en kaffekopp i handen och mina funderingar blåser bort. Men fram till dess ska jag fundera en vända till medan jag stryker håret på mina sovande barn och snusar dem lätt i nacken för att känna deras doft.

Och vad vill riksdagskandidaten då?

2010-04-12T23:14:00.002+02:00

Nu börjar det brännas. Från högre håll önskar man nu få kläm på vad riksdagskandidaterna vill med sin kandidatur; "vad brinner du för, vilken politik vill du föra?". Vad svarar man på det? Är man en enfrågepartist vore det väl enkelt, men som socialdemokrat är det svårt att plocka ut enskildheter och politiska detaljer att driva.
Jag är sosse för att jag tror på ett samhälle för alla. Jag tror att ett samhälle där det stora flertalet individer i detsamma mår bra och har det bra, ett sådant samhälle vinner i längden. Just nu är det populärt att prata jämlikhet (boken "Jämlikhetsanden" är något av den politiska världens stora snackis), jämlika samhällen är nästan alltid bättre än mer ojämlika - för alla, även de ekonomiskt välbärgade! Just det är något jag vill verka för om jag får förmånen att företräda Socialdemokraterna i Riksdagen.
Det som gjorde att jag första gången började engagera mig politiskt var tröttheten på kortsiktigheten. All politik känns så kortsiktig. Kommunpolitik drivs ett år i taget, rikspolitiken är knappast bättre. Och allt med en stram budget för ögonen. Jag vill verka för ett mer långsiktigt perspektiv. Satsa på barnen tidigt i skolan - det lönar sig! Satsa på utbildning, om- och vidareutbildning för vuxna - det lönar sig! Investera i infrastruktur och hållbar utveckling - det lönar sig! Satsa på folkhälsa och jämlik välfärd - det lönar sig! Mer långsiktighet om jag får be!
Sådär, då har jag målat med de stora penseldragen. Detta är grunden för mitt engagemang. Och det är utifrån detta jag kommer ta tag i hur-frågorna, det blir det riktigt spännande!

Alla dessa siffror...

2010-03-29T12:50:00.000+02:00

Så här i valrörelsetider blir vi dagligen matade med exempel på siffror som ska bevisa än det ena än det andra. Nu senast menade Sven Otto Littorin och Per Schlingmann i Svenska Dagbladet den 24 mars att antalet sysselsatta ökat med ca 70000 personer sedan 2006. Fantastiskt! Om det inte vore för att arbetslösheten ökat med 72000 personer under samma tid...

Hur går nu detta ihop? Jo, befolkningsökningen! Antalet personer i arbetsför ålder har ökat med 220000. Alltså är det möjligt att påvisa att antalet sysselsatta ökat med 70000 (och i samma anda "glömma" att nämna att antalet arbetslösa ökat med ännu fler...)

Så var det med siffrorna!

PS. En blogg som har för avsikt att avslöja dylik sifferakrobatik och andra "sanningar" under valrörelsen är "Tvättstugan". Du finner den här.

RUT

2010-02-22T13:00:00.002+01:00

Enligt en färsk rapport från Almega (Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag samt största förbundsgruppen inom Svenskt Näringsliv) har hemservicebranchen växt med 50% och sysselsätter nu 11400 personer. Detta tack vare RUT, skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Konjunkturinstitutet menar att skatteavdraget inte längre blir en kostnad för staten då avdraget ger fler än 10000 sysselsatta. Fyra av fem som arbetar inom hemservice idag är tidigare sjukskrivna, arbetslösa eller studenter, alltså förutsättningen för att kunna räknas in i begreppet "tack vare RUT". Således är det en liten bit kvar innan staten går plus på affären.

Skulle nu dessa siffror vara korrekta (man ska komma ihåg att Almega är ett förbund inom Svenskt Näringsliv tillika arbetsgivarorganisation med särintressen) och att även Konjunkturinstitutet gör en korrekt bedömning måste socialdemokratin naturligtvis sätta sig ned med sina samarbetspartners, (v) och (mp) och fundera hur detta ska hanteras. Det ligger i allas, hela landets intresse, att människor är sysselsatta.

Dock skulle det vara intressant att se över dessa kvinnors (det rör sig företrädesvis om kvinnor) arbetssituation och lön. För att Almegas siffror överhuvudtaget ska vara intressanta att förhålla sig till krävs att kvinnorna har rimliga arbetsförhållanden och en rimlig ersättning. Vi känner alla till hur den låga a-kassan, om man alls har någon, tvingar människor till underbetalda arbeten.

Först när detta också är undersökt kan diskussionen föras på en rimlig nivå.

Nytt under solen?

2010-01-25T21:11:00.003+01:00

"Vi ska stå för reformer som ger välfärdens medarbetare högre lön och större inflytande." Detta besked ger Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på DN Debatt fredagen den 22 januari. Herrarna (troligen inte helt på egen hand, men med hjälp av företrädare för det moderata samlingspartiet) har sedan sommaren 2008 genomfört 1 500 besök i den svenska välfärden. De har träffat fler än 5 400 medarbetare och lyssnat på deras berättelser. Storartat!

Dessa besök har resulterat i en insikt att man nu ska värna välfärdens medarbetare, ge dem högre lön och möjligheter att påverka sin arbetssituation. Att detta för herrarna Reinfeldt och Borg är en ny insikt framgår med all önskvärd tydlighet i artikeln. Att detta är något det socialdemokratiska partiet med självklarhet slagits för sedan starten för dryga hundra år sedan framgår av förklarliga skäl däremot inte. Socialdemokraterna behöver inte gå "ut i verkligheten" och genomföra ett stort antal arbetsplatsbesök för att tillskansa sig denna insikt, den finns redan genuint i partiet då partiet till stor del består av just välfärdsarbetare. Kunskapen finns redan!

Nå, det är bara att gratulera herrarna till nyvunna kunskaper. Då återstår lösningen. Hur har man tänkt genomföra reformen med höjda löner t.ex.? Vem ska betala de högre lönerna? Skattekollektivet naturligtvis! Detta är också kunskap vi sossar haft i alla tider, välfärden betalas med skatter! Då inställer sig frågan vilka skatter som ska betala de högre lönerna. Dagens regering genomför i detta nu ett fjärde jobbskatteavdrag - med lånade pengar. Således kommer ännu mindre pengar in till statskassan, pengar som skulle kunnat gå till höjda löner för välfärdsarbetarna...

Väntar med spänning på lösningen!

En insparkad dörr?

2010-01-22T12:14:00.000+01:00

I Mora Tidning den 13 januari uppmanar Peter Helander (c) regeringen att så snabbt som möjligt ge förutsättningar till en lokal försöksverksamhet vad gäller projektet "En gemensam ingång" som går ut på att Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen samt de kommunala enheterna för ekonomiskt bistånd, flyktingverksamhet och arbetsmarknad ska ha en gemensam ingång för att förenkla för arbetssökande.

Detta projekt initierades av SKL (Sveriges kommuner och landsting) redan i oktober 2008 och gick ut på remiss till kommunerna. Det Peter Helander nu gjort är att, i egenskap av kommunstyrelsens ordförande, ånyo besvara remissen och anmäla Mora Kommuns intresse av att vara försökskommun.

Projektet, som således ingalunda är Helanders initiativ, är lovvärt och enkelt att ställa sig bakom. Socialdemokraterna har även de arbetet utifrån samma princip men vill ta det hela ett steg ytterligare. För människor med komplexa behov (långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna) behövs en flexiblare väg till arbetslivet. Vi vill inrätta en ny resurs för att kunna ge individualiserat stöd för att återfå människor i arbete. Denna resurs kallar vi Kraftsam och innebär en väsentligt förbättrad samordning av försäkringskassans, arbetsförmedlingens, landstingens och kommunernas insatser, om så krävs under en gemensam huvudman.

Problemet är att Socialdemokraterna idag inte sitter i regeringsställning och därför i dagsläget inte kan genomdriva dessa planer. Vad som förvärrar det hela ytterligare är att inte heller SKL:s projekt "En gemensam ingång" har någon större framgång hos sittande regering (den regering även Helander företräder) varför projektet tycks dra ut på tiden. Vi Socialdemokrater i Mora ställer oss bakom Helanders upprop som ett första steg i en bättre samordning för arbetssökande och vi uppmanar även Peter Helander att ta ett snack med sin partiledning för att sätta lite fart på regeringen!

Årets ungdomskommun!!!

2009-12-01T21:38:00.001+01:00

För mindre än fyra minuter sen plingade det till i min mobil med beskedet att Mora kommun blir årets ungdomskommun - fantastiskt roligt!

Ett stort grattis till Mora kommun, ett stort grattis till Mora ungdomsråd och ett stort tack och grattis till Åke Nyström - gu' va' ni é bra!!!

http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/0,2072,8035,00.html

Årets ungdomskommun?

2009-12-01T21:35:00.000+01:00

Sitter i detta nu och väntar med spänning på att få höra om Mora blir årets ungdomskommun. Förra året var vi så nära så nära, och nu är vi där igen. Kampen står mellan Mora, Söderhamn och Skärholmen och om bara några minuter kommer resultatet.
Att vi alls kommer i fråga beror till stor del på vår duktige ungdomssamordnare Åke Nyström samt ett fantastiskt engagerat ungdomsråd! Personligen var jag otroligt imponerad av ungdomarnas insatser under europaparlamentsvalet där deras partipolitiskt neutrala mål var att öka valdeltagandet i kommunen. Med facit i hand får man onekligen säga att deras arbete inte var förgäves. Mora ökade sitt valdeltagande från 30,76% år 2004 till 36,74% i årets val, ungdomarnas insatser bidrog självklart!
Den stora skillnaden mot ifjol är att vi nu, äntligen, efter många turer, har påbörjat bygget av ett ungdomskulturhus. Rosa Huset på strandenområdet kommer inom kort att omvandlas till en byggnad som kommer att fyllas med musik, bild, design, fika, samvaro och inte minst ungdomar. Detta är något vi verkligen ser framemot!
Oavsett om vi får priset eller inte får vi väl ändå hoppas att ungdomarna själva är nöjda med det arbete de lagt ner för att hjälpa fram beslutet om ungkulturhuset och att vi fortsätter att arbeta för ungdomsdemokrati och annat som de själva tycker är viktigt är sjävklart!

Varför är det dåligt med klyftor?

2009-11-03T11:00:00.003+01:00

Richard Wilkinson och Kate Pickett har i ”The spirit level: Why more equal societies almost always do better” för första gången lagt samman internationell statistik gällande inkomstfördelning med internationell statistik gällande hälsa och sociala problem. Sambandet är kristallklart: I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer vanligt förekommande. De rika lider av skräck för den brottslighet som följer i ojämlikhetens spår, de fattiga ser på sig själva med skam och de rika med bitterhet. Den förväntade livslängden är kortare och barnens utbildningsresultat blir sämre. Samhällen där inkomsterna är relativt lika har däremot låga nivåer av stress och höga nivåer av tillit.

Frågan är då hur det svenska samhället står sig i en dylik jänförelse. Fram till nu har det stått sig rätt bra, men nu ökar klyftorna. Enligt rapporten betyder det att brottsligheten och den psykiska ohälsan kommer att öka, barns utbildningsresultat bli sämre och folk bli generellt mer stressade. Vad kostar inte detta ett samhälle? Visst, jag har fått säkert 1500 kronor mer kvar i plånboken under denna mandatperiod (slantar som för de flesta redan ätits upp av ökade avgifter av olika slag) men vad kommer det inte att kosta om några år?
Detta är en samhällsekonomisk fråga som måste lyftas!

Kultur

2009-11-02T13:58:00.006+01:00

Kongressen är snart till ända. Många trevliga, men även tuffa debatter har hållits. Om det kan jag blogga senare, nu vill jag prata lite kultur!
När kongressen öppnade fick vi direkt från scen höra Maia Hirasawa sjunga sin version av ”The worrying kind”, ett stycke som skapar rysningar längs hela ryggraden – fantastiskt. Under kongressfesten fick vi (bland mycket annat) njuta av Borlänges egen Miss Li – lika fantastiskt! Kultur är fantastiskt! Men kultur är inte bara musik. Eller konst, litteratur och film. Kultur är så mycket mer! Särskilt i Dalarna ägnar vi oss åt mycken kulturformer som gör oss delaktiga på ett helt annat sätt än ovannämnda kultur som i första hand konsumeras. Jag pratar om den skapande kulturen. Om hantverket, bilmekandet, dansen, slöjdandet (mitt eget område), folkdräkterna o.s.v.
Om detta yrkade jag på en förändring i förslaget till riktlinjer som lyder så här ”All kultur som skapar hela människor som är fria i tanken, all kultur som motverkar likriktning, all kultur som lyfter den kreativa lusten är bra kultur.” Till detta förslag fick jag bifall! Det gör mig mycket glad då vi har en förmåga att prata om kultur så att det gränsar till ”finkultur”. Något som jag tror många av våra väljare har svårt att identifiera sig med. Med detta tydliggör vi kulturbegreppet och jag hoppas att det kan vidga diskussionerna.

(S)töttepelarna

2009-11-02T13:58:00.003+01:00

Anna-Greta Leijon, en dryga sjuttio år ung kvinna, med lång erfarenhet av politik, med lång erfarenhet av arbetsmarknadspolitik och jämställdhetsarbete, får representera en stor grupp människor i vårt land. Äldre, erfarna, friska, pigga människor, en grupp som under lång tid varit bortglömd i debatten. Nu lyfter vi fram dem!

Vi lever generellt längre, vi är generellt friskare, och som Ylva Johansson i sitt öppningsanförande inför förhandlingarna av avsnittet ”Högre kvalitet i välfärden” påpekar, vi måste ta till vara den erfarenhet och den livslust denna grupp pensionärer besitter. Äldre får inte längre bara förknippas med vård, omsorg och ökade kostnader, äldres erfarenheter och kunnande behövs.

Anna-Greta Leijon tillhör numera en grupp pensionärer som kallar sig ”(S)töttepelarna”. Hon fick öppna lördagens förhandlingar med att presentera ett upprop de driver. Presenterade blev även gruppens medlemmar. Det var både rörande och stärkande att på scen få se så mycken samlad erfarenhet och så mycken kraft: Ingvar Carlsson, Anita Gradin, Stig Malm, Thage G Peterson, Ingela Thalén, Lena Hjelm-Wallén för att nämna några. Personer som passerat den magiska 65-årsgränsen men som har så mycket kvar att ge. För egen del blev jag väldigt upplyft, att bli ”pensionär” behöver inte betyda att man marginaliseras, även som ”pensionär” är man behövd, i familjen, samhället och politiken.

(S)töttepelarna vill arbeta för pensionärens rätt till sitt eget liv. Man måste ha rätt att arbeta även efter 67 års ålder. Lön och pension ska självklart beskattas lika, ett beslut som även kongressen igår slog fast. Bostadsutbudet ska vara varierat med god tillgänglighet och service.

Förhandlingarna inom området ”Högre kvalitet i välfärden” pågår, men följer kongressen (S)töttepelarnas inslagna väg ser jag mycket fram emot min egen pension!

Hela Sverige ska få leva!

2009-11-02T13:56:00.001+01:00

Sverige är ett långt land, det fick vi lära oss redan i skolan. 300 mil från norr till söder. Av naturligt geografiska skäl finns många olika skilda näringar i detta avlånga land. I söder, mot kontinenten, och längs kusterna finner vi storstäder som samlar en stor del av Sveriges befolkning. Regioner med stora förutsättningar till tillväxt, dynamiska och förändringsbenägna. Detta ställer stora krav på en politik som "hänger med i svängarna".
Men Sverige består också av andra regioner, regioner där en stor del av Sveriges basnäringar återfinns, men även mycket stora förutsättningar för en växande besöksnäring. Behoven i dessa delar av landet är av annan karaktär än storstädernas, behov som likväl måste mötas politiskt.
Under den borgerliga regeringen har en politisk vilja i dessa frågor saknats. Socialdemokraterna, med Dalarnas Peter Hultqvist i spetsen, la i mitten av oktober fram en riksdagsmotion som behandlar just regionalpolitiken för att återigen lyfta upp dessa frågor på dagordningen. Det behövs en medveten strategi för regional utveckling.
Mycket glädjande är det därmed att kongressen har tagit ett krafttag i dessa frågor.

Jag citerar: "En kraftfull regionalpolitik måste anta utmaningen att formulera övergripande tillväxt- och utvecklingsstrategier för hela landet. En landsända kan inte ses isolerat från en annan. Företag, naturresurser och arbetskraft återfinns i alla delar av landet och är sammanlänkade i ett komplext system av produktion och transporter som knyter Sverige samman. --- Solidariteten mellan Sveriges regioner ska vidmakthållas. Statsbidragen till kommuner och landsting ska tillsammans med inkomst- och kostnadsutjämningen möjliggöra jämlik välfärd i hela landet."

Äntligen är vi tydliga med att alla delar av Sverige behövs och att hela landet ska leva!

Seger!

2009-10-30T17:07:00.006+01:00

Att för första gången i sitt liv befinna sig på partikongress, att inför 350 ombud framföra sina åsikter från en talarstol högt uppe på ett podium, det, mina vänner, är synonymt med det slitna uttrycket"fjärilar i magen". Men seger blev det. Mitt förslag att ändra en skrivning om att vi socialdemokrater inte tror på ödet till en mindre ödesmättad skrivning gick igenom. Seger!

För Jytte Guteland är segern dock mycket, mycket större. Hon är ingen nybörjare på kongresser, så ung hon är. Hon har redan en stor erfarenhet av talarstolar och stora folksamlingar. Men att hon också hade fjärilar i magen var för oss alla tydligt. För henne handlade fjärilarna dock om ett brinnande engagemang, ett engagemang som nära fick taket att lyfta i kongressalen. Trots att Urban Ahlin och partistyrelsens invändningar mot SSU:s krav att det socialdemokratiska partiet ska erkänna Västsahara var fullt begripliga och sakliga räckte de inte ända fram. En i stort sett enig kongress valde att gå på SSU:s linje: vi ska arbeta för att Sverige ska erkänna Västsahara. Seger!

Den ödesmättade skrivningen fick, efter mitt ändringsförslag, följande lydelse: "För oss socialdemokrater är det viktigt att inte se utvecklingen som ödesbestämd. Det är vår övertygelse att världen formas av människor som befolkar den. Kan människor förstöra och förtrycka, så kan människor i samverkan skapa en bättre värld." Just i samverkan försöker vi på denna kongress skapa en bättre värld. Beslutet om Västsahara är ett tydligt uttryck för detta. Seger!

Kongressen har öppnat!

2009-10-30T17:06:00.004+01:00

Tre nordiska socialdemokratiska ledare har hållit sina öppningstal varav det ena berikade det andra som tillsammans lyfte det tredje.
Johanna Sigurdardottir, partiet Samfylkingens partiledare, tillika Islands premiärminister sedan ett år, beskrev Islands och den nyliberala kapitalismens väg mot ruin. Efter kraschen blev det socialdemokraterna och vänstern som tog på sig ansvaret att återuppbygga landet. Mycket återstår, men man har kommit en bit på väg. Oerhört belysande hur socialdemokratin står sig stark i såväl med- som motgång.
I Norge har socialdemokraterna, efter ett rafflande val, fått behålla makten en andra mandatperiod och Jens Stoltenberg, Arbeiderpartiets partiledare, tillika statsminister, tackade det svenska systerpartiet för den inspiration man hämtat från grannlandet som ledde till valseger. Stärkt av Mona Sahlins tal kunde han bara konstatera att det svenska partiet, enligt hans erfarenhet, stakat ut riktningen mot egen valseger. Med en tydlig politik, en välfungerande politisk organisation och ett tydligt regeringsalternativ.

Man kan bara hålla med: vi är på rätt väg!!!

Samarbete

2009-10-30T17:06:00.003+01:00

Att vi lever i en globaliserad värld är ett uttryck som används så flitigt att det är på väg att bli en floskel. Men det är en sanning som inte låter sig förnekas. Sverige är en del av Europa och EU, en del av världen. Att då på kongress få möta vår blivande statsministers nordiska och europeiska nära vänner känns hoppfullt.
I en globaliserad värld är samarbete nödvändigt. För att samarbete ska bli möjligt krävs nära relationer och är det något Mona Sahlin kan stoltsera med är det just nära relationer!

Med Norge, Island, Grekland och Spanien för att nämna några. Som Giorgios Papandreo, Greklands statminister och partiledare för grekiska socialdemokraterna Pasok och nära vän till Mona Sahlin uttrycker det:
”Tillsammans är vi starka. Tillsammans ska vi skapa en progressiv rörelse i våra respektive länder, i Europa och vidare i världen.”Grekland, Norge och Island har visat att det går.

Tillsammans är vi starka.

Hej Anders Borg

2009-09-22T19:47:00.002+02:00

Jag heter Anna Sten. Igår satt jag och läste i Mora Tidning hur mycket min skatt skulle sänkas denna gång. Trevlig läsning. Tillsammans kommer jag och min man få 560 kronor extra varje månad eftersom vi tjänar ganska bra båda två! Så vi började fundera över vad vi skulle göra med de pengarna. Eftersom vi håller på att renovera vårt hus så skulle vi naturligtvis kunna köpa fasadplank för dem, eller färg, eller spik. Så mycket plank får man dock inte för 560 kronor så vi bestämde oss istället för att sätta in pengarna på barnens sparkonto.

Men i morse kom jag på en sak. I min sons klass, han går i trean, finns en kille som har ganska stora koncentrationssvårigheter. Tyvärr kan man från skolans sida inte sätta in någon extrahjälp i den klassen för pengarna räcker inte till det. Som de flesta barn i nioårsåldern är min son nyfiken och intresserad av vad som händer runt omkring honom. Därför kan han ha svårt att komma till ro i klassrummet eftersom pojken med koncentrationssvårigheter kan bli lite högljudd ibland och därmed hänger han inte riktigt med i undervisningen.

Eftersom jag tycker att skolan är jätteviktig så undrar jag om inte mina, och min mans, 560 kronor egentligen skulle göra bättre nytta i min sons klass än på hans sparkonto. Nu vet inte jag hur klassens övriga föräldrar tänker, men om vi alla skulle lägga våra extra skattekronor i en pott så skulle det nog räcka till några timmars stöd klassen varje vecka. Det skulle alla våra barn tjäna på, killen med koncentrationssvårigheter inte minst!

Jag tror jag ska prata med dem, vilket konto kan vi sätta in pengarna på?

Med vänlig hälsning

Anna Sten

Vilka ska betala?

2009-08-31T16:11:00.002+02:00

I SvD 090831 står att läsa om en nationalekonomisk uträkning som visar att skolkare kostar samhället mellan 12-15 miljoner kronor. Anledningen till uträkningen är att kommunstyrelser runt om i landet lättare ska ta till sig argument om att ta hand om ungdomar "på glid". Med detta facit i hand är det självklart att också dyra insatser lönar sig och självklart ska genomföras.
Men varför är det så självklart att kommunerna ska vara insatsstyrka? Frågan blir plötsligt så mycket större. En kommunstyrelse har ett ansvar gentemot sina kommuninnevånare att budgeten ska gå ihop varje år (eller åtminstone inom en treårs-period). Ett barn som börjar skolka kommer att vara en belastning för samhället, hela samhället, inte bara den egna kommunen, under en betydligt längre period än tre år. Att sätta in åtgärder som inbegriper hela familjen kostar enormt mycket pengar (pengar som vi vet betalar tillbaka sig), men som är omöjliga att förutse, eller på kommunekonomi-språk: att budgetera för.
Två alternativ kan då skönjas:
1. Låta staten stå för fiolerna.
2. Förändra kommunallagen och kraven på en ekonomi i balans. Vissa satsningar måste få kosta!

Inget liberalt parti

2009-08-26T09:55:00.002+02:00

Nej, socialdemokratin är INTE på väg att bli ett liberalt parti. Socialdemokraterna har alltid varit, och kommer förhoppningsvis alltid att vara, ett parti för de många människorna. Av ett enkelt skäl; ju fler i ett samhälle som mår bra, har det bra och har möjligheter desto mer välmående är samhället! Ett samhälle med inte alltför stora klyftor är ett välmående samhälle.
Att sätta ner foten i verkligheten, som de fyra S-debattörerna på DNDebatt gör 090824, betyder inte att man frångår de grundläggande och för socialdemokratin självklara värderingarna om lika värde, möjligheter och förutsättningar.

Problemet, som jag ser det, är att det självklara ofta blir osynligt i skuggan av det radikala. Samma problem brottas de fackliga organisationerna med. Arbetsrätt och -skydd har blivit så självklart för arbetstagarna att man inte längre ser att facken har en uppgift i dessa frågor. "Vad kan facket göra för mig?" är den fråga man ställer, vilket numera oftast betyder "hur hög lön kan facket förhandla fram åt mig". Att facket ständigt bevakar arbetsmiljö och arbetsrätt är inte längre synligt. Likadant är det för socialdemokratin. Det välfärdssamhälle som under decennier byggts upp ses numera som självklart, men det måste bevakas och försvaras. En tung, tråkig uppgift som framställer socialdemokratin som retoriska bakåtsträvare. Och när framåtsträvarna sätter ner foten i verkligheten (må vara en storstadsverklighet, det finns fler verkligheter) så anklagas man för högerpolitik. BARA FÖR ATT DET SJÄLVKLARA INTE ÄR SYNLIGT!

Har vi blivit löpsedelsläsare hela bunten?

2009-05-19T14:50:00.004+02:00

Moderaterna beställde för en tid sedan en undersökning av hur svenska folket anser att regeringen klarar den ekonomiska krisen. Ett glädjande resultat för dem själva, mer nedslående för socialdemokraterna vars egna väljare till mer än 50% ansåg att regeringen gör ett bra jobb. "Som man frågar får man svar" kan man väl ha som invändning, men om nu detta är en korrekt slutsats av svenska folkets syn på sin regering inställer sig frågan:

När slutade svenska folket tänka kritiskt?

Lars Calmfors är professor i nationalekonomi och ordförande i regeringens finanspolitiska råd, ett råd tillsatt av regeringen självt att göra oberoende finanspolitiska bedömningar. Detta råd, med Calmfors i spetsen, dömer i stort sett på alla punkter ut Anders Borgs ekonomiska politik. Vi är även i Sverige drabbade av den globala ekonomiska krisen, vi kan inte trolla bort denna lågkonjunktur. Men vi kan undvika att förvärra den! Varför envisas Borg och co att hålla fast vid en politik för högkonjunktur när vi nu befinner oss i en lågkonjunktur? Oppositionen har länge hävdat att kommunerna måste få mer resurser, Calmfors ger oppositionen rätt på fler punkter än denna!

Ändå anser svenska folket att regeringen gör ett bra jobb i denna kristid. Hur kan det komma sig? När slutade svenska folket tänka, och tänka kritiskt?

Vilket samhälle vill DU ha?

2009-02-23T22:58:00.005+01:00

Birger Schlaug, fd aktiv miljöpartist, bloggare m.m. kunde för en liten tid sedan höras på P1:s Tendens där han menade att "det här med ideologi är egentligen väldigt enkelt". Helt kort, helt lysande ställde han den retoriska frågan: "Om du föds en gång till utan att veta med vilket kön, med vilken sexuell läggning, om du är fattig eller rik, vilken hudfärg du får eller i vilken kultur du föds. Hur skulle du då vilja att den värld, det samhälle, du föds i ser ut? ... Ska det vara så förbannat svårt?"
Ja, ska det vara så förbannat svårt? Denna fråga borde var och en ställa sig. Sen kanske det inte känns så betungande att vara med och dela på ansvaret för vårt samhälle och människorna som lever i det. Kanske till och med en krösus kan tänka sig att lägga lite mer i den gemensamma potten istället för att flytta sitt kapital utomlands i fall han tänkte efter lite!

Evig ungdom

2009-02-23T22:54:00.002+01:00

Efter ett samtal med min mor, ung kvinna på lite över sextio, kom jag fram till följande doktrin:

Vill du förbli evigt ung ska du först engagera dig politiskt och vid sextio ta steget över till hembygdsföreningen.

Boksläpp

2009-02-21T21:05:00.001+01:00

Var förra helgen på boksläpp i Orsa. Det var Ann Beskow, f.d. kommunalråd i Orsa, som berättade om den bok hon länge närt drömmen att skriva och som nu var färdig. Jag fick med mig ett exemplar hem som jag läste stekandes pannkakor vid spisen, medan jag borstade tänderna på mina barn, medan jag gjorde eld i spisen. Sen var den slut.

Det är inte ofta man läser en bok som berör på ett så personligt plan. Ann Beskow är en person som gjort ett fantastikt arbete som kommunalråd, en person många sett upp till. Att få titta in bakom fasaden, att få en glimt av människan bakom rollen - det väckte många tankar.

Jag är väldigt tacksam för att jag fått ta del av Ann Beskows tankar, bilder och känslor. Människan inom mig (kvinnan, modern, älskarinnan, tjänstemannen, arbetaren, politikern) fick plötsligt tillåtelse att vara lite mer mänsklig, att kanske någon gång backa för alla krav, att kanske någon gång få säga nej och inte vara så j-a duktig i alla lägen. Boken väckte mycket och gav många insikter. Den må vara slut, men jag kommer att återkomma till den fler gånger. "Vad jag sett och med mitt röda hjärta känt" är en kraftkälla att ösa ur och jag hoppas det tar tid innan den sinar.

Tack Ann!